Det gustavianska operahuset - en teatermodell för alla 

 

Akvarell av Anna Palm de Rosa 1892. Stockholmskällan. 

 

En kulturhistorisk insats

Det Gustavianska Operahusets fasad lever alltjämt kvar i Arvfurstens palats, nuvarande UD vid samma torg, som nästintill är en exakt kopia. Men idag finns det inte någon åskådlig modell av interiören. En modell av åskådarrummet och scenen erbjuder möjlighet att åter kunna uppleva arkitekten Adelcrantz formspråk. En tredimensionell rekonstruktion i skala 1:20 ger en realistisk närvarokänsla som är svårslagen. 

Att äntligen få tillgång till en modell av Gustaf III:s operahus är en kulturhistorisk angelägenhet för alla. Modellen ska visas permanent på Kungliga Operan men även periodvis i andra lokaler i samband med olika utställningar och evenemang. 

 

   

Fotografi av salongen, kort före rivningen 1892. Stockholmskällan.             Gamla Operan rivs inför nyfikna åskådare, 1892. Stockholmskällan.

 

Illusion av trä, papp och gips

Modellen kommer att bli cirka två meter lång och en meter bred. Invändigt tillverkas alla detaljer av trä, papp och gips – allt illusoriskt målat – för att sedan illumineras med fiberoptik. Salongens inredning var i verkligheten skapad av just trä, papp och gips!

Modellen ska gestalta teaterns interiör från tiden när huset var nybyggt med inblick från bakre delen av åskådarrummet. Den ska redovisa förhållandet mellan scen och salong så som publiken upplevde det. Utvändigt kläs modellen med ett estetiskt och skyddande hölje av trä.

Arbetsprocessen ska dokumenteras i ord och bild för att kunna återges i bokform.

 

  

Arbetsskisser av Tor Cederman, 2014. Foto Tor Cederman.

 

  

Nya ritningar i skala 1:20 och olika förlagor. Det gäller att hålla rätt på meter och aln. Bandhagen, januari 2015. Foto Tor Cederman.

 

    

Arbetsplanritning av salongen. Foto Tor Cederman.                                                   Längdsektionsritning av salongen, en rekonstruktion. Foto Tor Cederman.
                                                 

 

  

Längdsektionsritning av prosceniet. Foto Tor Cederman.                      Tvärsektionsritning av proscenievalvet, En rekonstruktion. Foto Tor Cederman.

 

 

Modellen börjar ta form i oktober 2016. Foto Tor Cederman. 

 

  

Arbetet fortsätter, januari 2017. Foto Tor Cederman.

                                  

Modellen som den såg ut i mars 2017. Foto Tor Cederman.

 

Bildkavalkad från vintern/våren 2018:
      

   

  

 

    

 

Klickbara bilder från våren 2019:

 

Ett svenskt kulturarv 

Det Gustavianska operahuset har en given plats i Stockholms och Sveriges kulturarv. Det var känt både i Sverige och utomlands, både för dess dramatiska historia och för dess skönhet. Operan byggdes på uppdrag av Gustaf III som blev skjuten under en maskeradbal i samma byggnad 1792, tio år efter dess invigning. Operahuset upplevdes med tiden allt mer som föråldrat och 1892 revs huset, ett drastiskt och olyckligt beslut. 

Som tur är finns det idag en stor del av teatersalongens inredning bevarad tack vare Artur Hazelius, Skansens och Nordiska Museets grundare. Stockholms Stadsmuseum, Kungliga Operan, Statens musikverk och Nordiska Museet har inredningsdetaljer i sina samlingar.

 

      

Bilder från ett besök på Stockholms Stadsmuseum 2014. Foto Tor Cederman.

 

Du kan hjälpa till!

Kungliga Operan är projektet behjälpligt med forskningsmaterial, byggmaterial och tillhandahåller arbetslokaler.

Samfundet S:t Erik, Stockholmsgillet, Kungliga Patriotiska Sällskapet, Längmanska Kulturfonden, samt Statens Fastighetsverk med bidrag hämtade ur Helgo Zettervalls fond, har alla beviljat ekonomiskt stöd och är synnerligen viktiga för att modellprojektet har kunnat påbörjas.

 

För att nå målet behövs ytterligare finansiering. Alla bidrag är välkomna på

bankgironummer 5182-4225!

 

   

   

 

Stiftelsen Längmanska kulturfonden

 

Rossanders donationsfond, Stadsmuseet i Stockholm