Glitterlurv och kreatur i Udaipur - Indien 2010


Den första resan för att undersöka mitt kreativa påbrå gick till Udaipur i Indien vintern 2010-2011. Jag reste tillsammans med Annie Lindgren, Per Blomberg, Tina Frausin, Elin Forsström, Afsaneh Monemi, Karin Westman och Håkan Blomqvist. Vi hade möjlighet att hyra den danska konstnärinnan Anne Wilsbölls hus "Makanne" i tre veckor. Med den här reseberättelsen vill jag summera min resa och dela med mig av mina intryck.


 

Söndag 12 december 2010

Annie och Per till mig i Stockholm. Julmat. Ritningar och skisser till Nordiska Museet måste bli klara. Jobbar till tre på natten.

 

Måndag 13 december 2010

Förmiddag på Nordiska Museet. Eftermiddag Arlanda och avfärd mot Delhi. Ser svensk film del två på planet. Den är medioker och jag blir irriterad. Kan inte sova förrän följande dag på inrikesplanet på väg till Udaipur. Vet inte hur många timmar jag är vaken. Den gigantiska heltäckningsmattan på Indira Gandhi flygplatsen är en hallucination i dålig smak…

 

Tisdag 14 december 2010

Färden till Udaipur från flygplatsen är minst sagt uppiggande. Kreatur står mitt på motorvägen! Ibland åker någon bilist mot körriktningen helt godtyckligt. En sariklädd kvinna går i dikesrenen och balanserar stenar på huvudet. Trafiken verkar inte ha några strikta regler men det finns ett mönster, en rytm. Konstigt nog finner jag mig snabbt.

  I Anne Vilsbölls hus Makanne. Rör mig som en somnambul. Utsikten är bedövande vacker. Måste sova.

 

Onsdag 15 december 2010

Kossorna har attityd. De är självsäkra och tar plats. Det skrämmer. Inga elstängsel där inte. Som att befinna sig i en gigantisk kohage med kossor, tjurar och kalvar om vartannat, i salig förening med en galen trafik.

  Jag förstår inte varför ALLA skall fram först till varje pris! Det gäller att tvångsmässigt pressa sig fram tills någon måste ge efter, en millimeter från kollision. Det märkliga är att kossorna är lika ”på” som människorna… det verkar som ingen tar skit... 

  Tina som varit i Udaipur några dagar före mig berättar om en gata med bara glitterlurv. Vi går dit och det visar sig vara MIN gata. Mycket snyggt krimskrams och allt är dessutom extremt billigt. Blir genast indragen i diverse affärer och alla vill sälja förstås. Köper guldfrans av en gammal gubbe. Det är så billigt så jag skäms, men han ser lycklig ut hur som helst. Hittar också en stilig halsgirlang gjord av ceriseröda silkepappersrosor.

 

Torsdag 16 december 2010

Morgonpromenad på egen hand. Skönt att gå och filosofera. Köper en fin uggla av en försäljare ute på udden. Ugglan är precis så arkaisk och enkel som jag vill ha den.

  Kossorna är väldigt påtagliga hela tiden. De är ganska snälla och blasé. Men en och annan vill liksom markera att man inte skall gå för nära eller ta kort allt för länge. Kossorna finns kvar i mina drömmar, på natten och dagen. Deras närvaro skrämmer och lugnar.

  Intrycken är omtumlande. Det är en salig röra av smuts, avskräde, kobajs, guld och glitter och starka färger. Udaipurs stadskärna är väldigt turistisk och hektisk. Färgglada saris spränger sig in i det gråbruna. Enorma mängder souvenirer av alla slag exponeras överallt. Byggnader lyser i olika pastellfärger. Det är en märklig soppa med många kockar och det blir krockar i hjärnan. Kryddiga väldofter och stank från avföring avlöser varandra ungefär var femte meter. Att synkronisera dessa sinnesretningar med ibland undersköna synintryck är nästintill omöjligt. Snabbt finner en del av mig väldigt hemmastadd - mitt ”glitterjag”, men även mitt ”bajsjag” har hittat hem - märklig känsla.

  Besök på en konstnärshandel. Köper 100 ark ritpapper, penslar och svart tusch. Här skall skapas.

 

Fredag 17 december 2010

På kvällen upplever vi en visuellt häftig muslimsk festival, Muharram. Gigantiska illuminerade torn bärs av hundratals människor genom stadens trånga gränder ner mot vattnet där de demonteras och dumpas ute i sjön. Tornen är byggda av bambu, tyg och papp kring en metallstomme. Vissa delar är transparenta andra högglansiga eller glittriga i guld eller silver. De är mellan 4 och 8 meter höga men blir märkligt immaterialiserade med både ut- och invändig belysning. En dieselmotor på en separat kärra utgör kraftkällan. När belysningen släcks försvinner magin, men tornen imponerar med sin komplexitet. Trots annalkande förkylning och orolig mage är jag saliggjord. Min fäbless för illuminerad teaterdekor blir duktigt tillgodosedd.

 

Lördag 18 december 2010

Sjuk. Urk!

 

Söndag 19 december 2010

Mår bättre. Promenad till Rosenträdgården. Fina kaninpapperskorgar i parken. Till lurvgatan för att gå igenom några butiker ytterligare. Handlar vackert limegrönt och neapelgult lurv i två affärer. På väg hem kommer jag till en stadsdel där det bor många getter. De är söta och inte lika kaxiga som kossorna.

 

Måndag 20 december 2010

Ny promenad till lurvgatan. Olika butiksägare hälsar glatt. Jag börjar tydligen bli igenkänd. Inhandlar honungsgult lurv och några stiliga guldplymer av en farbror som ser ut som Gandhi. Han visar bilder och tidningsklipp i en gammal pärm. Han är trevlig, lite senil och väldigt energisk. Hos en sur gubbe köper jag gulröda lurvkorvar. Handlar alla han har. Trots sitt pokeransikte verkar han belåten. 

 

Tisdag 21 december 2010

Gruppen åker till byn Molela några timmars bussresa från Udaipur. Byn är känd för sin tillverkning av keramiska konstföremål. Vi får genast kontakt med en keramiker som bjuder hem oss till sig och sin familj. Kunskapen hur man modellerar serietillverkade reliefer har gått i arv flera generationer och mannens skicklighet är enastående. På mindre än en halvtimme svänger han ihop en liten Ganesharelief.

  Vi besöker staden Nathdwara som har ett stort Krishnatempel. Det är sjukt mycket trängsel och den berömda Krishnafiguren får man se endast flyktigt. Vid ett annat altare med en liten babykrishna är det betydligt lugnare. Kommersen kring templet är anslående och babykrishnor med tillhörande dockkläder finns i tusental.

 

Onsdag 22 december 2010

Åter till lurvgatan. Spanar in citrongula girlanger i en affär som jag var inne i en vecka tidigare. Jag frågar efter fler men får till svar att de är slut. Men så säger plötsligt försäljaren att jag skall följa med en av hans kompanjoner till ett lager. Vi går genom flera krokiga gränder och kommer slutligen till en butiksövervåning. Här hänger massor med lurvgirlanger i alla färger och utföranden. Vilket himmelrike! På vägen hem hittar jag en glasögonbutik med en vitrin ut mot gatan. Här säljer man inte bara glasögon utan också bättre begagnade löständer och emaljögon. Synen är helt absurd men samtidigt otroligt rolig. Löständerna gör mig på gott humör resten av dagen.

 

Torsdag 23 december 2010

Idag fotograferar vi Karin och Håkan. Vi har det som gemensamt projekt att låta oss bli avfotograferade av varandra. Var och en bestämmer själv hur han/hon vill se ut och tar hjälp av de andra för att genomföra sina respektive idéer. Fotografierna skall ingå i den planerade utställningen på "Not Quite" i Fengersfors. Gudabilder är en gemensam nämnare. (Fotografierna visas först i samband med utställningen.)

  På eftermiddagen går vi till en keramiker som Karin och Håkan har träffat tidigare. Vi får besöka mannens verkstad och hem med tillhörande familj och grannar. Det är jättespännande att se på när mannen och hans fru bygger en ugn för att bränna en sorts tiggarsparbössor. Alla är så trevliga och det känns riktigt roligt att få lite kontakt med ortsbefolkningen.

 

Fredag 24 december 2010

Karin och Håkan åker vidare på sin resa. Vi andra är kvar i huset Makanne. Idag fotograferar vi Per och Afsaneh. Per har gjort en fin elefantmask av gråblå präglad papp. Vi besöker lerfamiljen ännu en gång och tittar på en ny bränning. Den här gången lägger en granne beslag på oss och vi blir inviterade att följa med till en annan hantverkare som vill sälja antikviteter. Det är kul att haka på men man får ta med i beräkningen att alla vill tjäna pengar på en, på ett eller annat sätt.

  Framåt kvällen åker vi till ett sorts friluftsmuseum med marknadsstånd, uppträdande och förtäring. Det ligger ett stycke utanför Udaipur. Påminner inte så lite om Skansen. Nästan bara indier där. Allt är väldigt kommersiellt men man får en bra överblick över hantverk och olika stilar och traditioner. Snygga konstgjorda blommor. Rolig show. Äckliga matstånd.

  Vet inte vad det är, men ögon följer mig. Stora betraktande, lite frånvarande vilar de i mig. De har varit med ett bra tag nu, sedan många år. Nu är de här. De ser mig. men jag är ingen. Jag är ingenting. Ögonen dömer inte, säger inget. Det finns ingen attraktion utan bara ett ömsesidigt konstaterande.

 

Lördag 25 december 2010

Ett lugn och fridfullhet har infunnit sig i gruppen. Nu är vi sex stycken; vi har inte haft några konflikter hittills men kanske är det decimerade antalet idealiskt. På eftermiddagen fotograferar vi Annie och på kvällen är det min tur. Jag väljer att porträtteras som fattig eremit med tiggarbössa. I farstun finns en stor koskulptur av trä som jag poserar framför. Bestämmer mig för att vara klädd endast i ”blöjbyxor”. Kroppen smörjer jag in med Elins palmolja och bepudrar med vit krita som Annie köpt av lerfamiljen. Jag vill att stämningen skall vara lite ”Blair Witch Project” - Annie, Per och Afsaneh lyser på mig med pannlampor från Clas Ohlson. Tina fotograferar.

  Korna glider förbi i en strid ström. Idel nya kossor - bruna, svarta, vita, fläckiga - de är så vackra. Några är randiga. Några är blommiga. Några är laverade med tusch. En stor tjur klökar brutalt när jag går förbi. Det är nog det största kreatur jag sett. Fettknölen på ryggen är enorm. Ögon tittar uttryckslöst. Jag är iakttagen. Jag är ingenting. Ingenting.

 

Söndag 26 december 2010

Fotografering av Tina och Elin. Tina hittar mina arbetshandskar av latex och skapar ett fantastiskt multijuver. Hon är den optimala kogudinnan. Bilderna blir otroligt lyckade. Till konstnärsaffären. Tuschet slut. Har gjort ungefär 50 bilder. Kanske kan jag använda hälften.

 

Måndag 27 december 2010

Till Jagdishtemplet i Udaipur. Templet finns alldeles i närheten av Makanne där vi bor. Vi har velat vänta med ett besök – det har varit så oändligt många intryck - skönt att inte stressa till en helgedom. Byggnaden är vacker och inspirerande.

 

Tisdag 28 december 2010

Nu står Palatset på tur. Man kan se byggnaden från vår terrass. Vi trängs med många andra besökare men färger och former är så fantastiska så jag glömmer tid och rum. Trots att det är svårt att fånga rumsligheterna med min enkla kamera tackar jag gud för att det numera är möjligt att förbehållslöst dokumentera det man ser, tack vare digital teknik. Bilderna blir ett ovärderligt stöd för minnet. Tänk hur det var förr när man snålade med filmrullarna…

 

Onsdag 29 december 2010

De andra åker med städaren ut på landet för att besöka hans familj. Jag vill vara ensam under dagen vilket gör resan bekvämare för de andra. Det har regnat under natten och ett dis ligger tungt över staden. Ljuset lockar fram nya färger och nyanser. Fukten får allt avskräde på gatorna att pånyttfödas, dofter att liksom ilskna till. Min förmiddagspromenad blir ännu en upplevelse.

  Kontrasten mellan nära och längre bort är verkligen stor i Indien. ”Nära” betyder påtaglig stark lukt, ibland obehaglig stank. Betyder bajs, sopor och avgaser. ”Längre bort” är ofta svidande vackert, sagolikt. Att ta in båda sinneintrycken samtidigt är komplicerat. Kanske behövs dissonanser för största möjliga njutning… 

Torsdag 30 december 2010

Undersöker ett museum ett stenkast från där vi bor, Bagore ki haveli. Det är ett gammalt stadspalats som renoverats och fungerar som ett sorts stadsmuseum eller hembygdsmuseum. Här visas hantverk, turbaner, historisk inredning, konst och marionettdockor. Docksamlingen är underbar liksom en samling frigolitskulpturer som någon galning förfärdigat.

 

Fredag 31 december 2010

Annie och jag går en sista shoppingrunda till lurvgatan. Vi fyndar guldband och paljettdekaler. Försäljarna känner igen oss vid det här laget och tar det lugnt. På ett välsorterat ställe finns skyltar där det står att prutning inte är önskvärd. Väldigt skönt! Stämningen är seriös. Försäljaren har all tid i världen och det är bra för det är svårt att välja mellan godsakerna. Fotograferar flera små tempel med gudabilder på hemvägen.

  Nyår firas på ett hotell alldeles bredvid vårt hus Makanne. Vi äter under bar himmel och det är kallt. På tolvslaget bränner indierna av en ansenlig mängd raketer.

 

Lördag 1 januari 2011

Dags att ta farväl av varandra och Udaipur. Våra vägar skiljs åt. Annie, Per, Elin och jag åker vidare med bil mot Delhi. Resan är dryg och trafiken förfärlig men vår chaufför kör beundransvärt. Det går att slappna av! Vi mellanlandar i Pushkar, en helig ort i Rajasthan.

  Kall och vacker - man kunde tro att denna stad känd för visdom och meditation skulle erbjuda lugn och tid för eftertänksamhet. Men nej! Här är full fart med försäljning av allehanda fullkomligt onödiga prylar. Det är kul att titta men en aning tröttsamt i längden. Kreaturen är extra sköna. Att strosa kring den heliga sjön i eftermiddagssol är en orgie i indisk estetik.

 

Söndag 2 januari 2011

Resdag. Cirka 10 timmar i bil. På kvällen kommer vi fram till hotellet i Delhi.

 

Måndag 3 januari 2011

Jag, Per och Elin tar oss ut på stan. Annie stannar på hotellet. Vi kommer inte värst långt förrän vi måste vända om och gå åt andra hållet; det blir lite för sunkigt med sopor och lervälling. Vi har ingen direkt plan vart vi är på väg och det är inte bra eftersom avstånden är enorma och kartan missvisande. Efter en dag i Delhi är vi dödströtta. Bästa upplevelsen är en otroligt god lunch och trevlig samvaro med mina kamrater. Tre veckor i Udaipur framstår som rena himmelriket. Här och var dyker fantastiska bilder upp. Det gäller att vara påpasslig med kameran. Får väl ge Delhi en chans till...

Tisdag 4 januari 2011

Mina vänner åker vidare mot nya strapatser i Indien och för mig återstår att återvända till Sverige. Vistelsen har varit fantastisk och jag vill inte åka hem. Har sett så otroligt lite av ett groteskt stort land med groteskt många människor. Måste tillbaka! Men först vidare till Mexico och Ryssland för att undersöka mitt kreativa påbrå, mina glitterlurviga arvsanlag.