För inte så länge sedan - Riga och Kaunas, mars 2012


I mars 2012 fick jag möjlighet att vistas i Riga två och en halv vecka. Min plan var att låta mig inspireras av baltisk kultur, gå mycket och fotografera men också att inhandla roligt arbetsmaterial. Riga har jag besökt många gånger förut eftersom jag 2001 gjorde formgivningen till en stor utställning ”Tre Stjärnor - Tre Kronor” med anledning av stadens 800-årsjubileum.

  En resa till Kaunas, som jag besökte i februari 1991, stod också på önskelistan. Djävulsmuseet gjorde då starkt intryck. Hur var det med mina minnen? Var Litauen verkligen så exotiskt och fascinerande som jag kom ihåg det?

 

Söndag 26 februari 2012

Min sambo Heiko och jag åker till Skavsta. Personalen på Ryanair-flygplanet är blasé och direkt otrevlig. Snart kanske ett leende kostar 10 euro extra. Vi tar oss till lägenheten, som vår kontakt Kjell hyr ut åt oss. Han har varit svensk lektor i Riga många år och har kvar sin bostad. Hela staden är luggsliten och dyster. Kjells lägenhet också lite luggsliten men välstädad och riktigt mysig.

  Heiko och jag går till en större matvarubutik lite längre bort. Riga en bit utanför centrum är nattetid en spöklik stad men Rimi-butiken är ljus och välsorterad. Vi inhandlar en sorts gräddad sötost med kummin, ”sprottes”, öl, korv och gott svartbröd som vi njutningsfullt inmundigar på kvällen.

 

Måndag 27 februari 2012

Jag vaknar ganska sent. Besöker en marknad i närheten och diverse tygaffärer som säljer band och fransar. Fransarna är härligt kitschiga men lite för dyra och inte nog speciella. Går till Hotell Latvia som har bra WiFi-uppkoppling. Behöver mejla och jobba med datorn. Handlar fantastiskt god rökt kyckling på vägen hem.

 

Tisdag 28 februari 2012

Vid lunch kommer de första snöflingorna. Jag går ut för att fortsätta mina efterforskningar i butiker. Det snöar kraftigt och det kommer ungefär femton centimeter på bara några timmar.

  Börjar i en inredningsbutik med riktigt fula saker. Toppen! Fula detaljer är mer användbara än snygga. Det är svårt att säga hur fula. Fult kan ju vara någon annans estetik. ”Lagom intetsägande” är kanske mer precist. I kombination med andra lagom intetsägande detaljer blir helheten min egen. Fastnar för lagom intetsägande gula tygblommor. Blommorna kommer att passa mina grantoppstjärnor.

  Efter ett tag måste jag verkligen gå inomhus någonstans. Det snöar kraftigt. Jag har blivit en vandrande vit snögubbe. Dags för en datorstund på Hotell Latvia.

 

Onsdag 29 februari 2012

Ingen snö idag och det töar. Vatten forsar ner från hustaken. Det där med stuprännor är inte riktigt letternas grej. Jag går till den intilliggande kyrkogården för att fotografera. Den är vacker och jag älskar kyrkogårdar. Sedan går jag till Krisjana Baronas iela för att kolla in fler tygaffärer. Efter några timmar har hälften av snön töat bort.

  I en souvenirbutik i gamla staden hittar jag förtjusande inhemskt hantverk. Handlar en stor och en liten uggla. Efter det blir det datorstund på hotellet Konventa seta.

 

Fredag 2 mars 2012

Väljer att gå ner mot Krisjana Valdemara iela. Kallt och ruggigt. Fotograferar friskt. Hittar en garnbutik som är välsorterad. Alla de baltiska länderna har en gedigen stick- och virktradition. Det finns mycket roligt lurvgarn som jag kan använda till mina fåglar.

  Fotograferar bakgårdar. Det känns som att komma tillbaka till barndomens Värmland. Det fanns kvar gamla ruckliga bakgårdar i Karlstad och Filipstad när jag var liten på sextio- och sjuttiotalet. Vet inte om letterna är så lyckliga över sina bakgårdar men jag tycker de är fantastiska. De försätter mig i ett affekterat stämningsläge.

 

Lördag 3 mars 2012

Heiko och jag går på upptäcktsfärd österut på Tallinas iela och hamnar i de mest skamfilade områden. Vi går på måfå och fotograferar mycket. Bakgårdarna är fortsatt magiska. Det är som att förflytta sig i tid och rum. Strålande väder. Många vackra trähus och lägre stenhus.

  Det konstiga är att så mycket från barndomen kommer tillbaka under mitt besök i Riga. Jag hittar djupfryst ”klimpes” i en affär. Mormor gjorde likadan klimp. Man klickar ner den i kokande vatten, lite som pasta eller spätzle, men en nordisk variant. Klumparna ser ut som använda stora tuggummin. Mormor brukade servera dem med smält smör, ovispad grädde och lingonsylt. Kokspadet använde hon som degvätska i nästa dags brödbak. Tranbär rullade i äggvita och florsocker ger mig också starka minnen förknippade med mormor. Det var dåtidens billigaste och hållbaraste karameller. Riktigt goda!

  Kaféerna ser ut som när man var liten. Deras skyltningar är så hemtrevligt gammalmodiga. Ett klimax under vår promenad är den välsorterade indiska pärlbutiken nära centralstationen. Priserna är nästan lika bra som i Indien och jag handlar fina stora gula bollar och lite annat.

  Saluhallarna i Riga påminner starkt om saluhallen i Karlstad på sextiotalet. Där jobbade det också frodiga kvinnor klädda i vita rockar, koftor och träskor. Mamma brukade inhandla gristunga och ibland lever. Inälvsmat var bättre där än i den vanliga livsmedelsbutiken. Fiskavdelningen har blivit betydligt mer välordnad sedan 2001 när jag var där senast.

 

Söndag 4 mars 2012

Ny promenad. Det är strålande väder men kallt. Vi går längre bort än under lördagens promenad. Fler magiska bakgårdar.

 

Måndag 5 mars 2012

Träffar min kollega Girts klockan tolv på Historiska Museet. Girts var med och jobbade med utställningen ”Tre Kronor – Tre Stjärnor” 2001. Han är en sann konstnär och har en underfundig humor som jag gillar.

  Han visar sina nya utställningar i museet och vi går sedan iväg för att äta lunch. Därefter tar han mig med till Ockupationsmuseet där han har gjort en liten utställning om judarnas hemska öden under andra världskriget. I Lettland var judeutrotningen speciellt nitisk. Men det är inget man talar om. Utställningen är ett steg i rätt riktning.

 

Onsdag 7 mars 2012

Följer med Heiko när han skall till Statsarkivet på andra sidan floden. Galina på ambassaden har tipsat om ett område Agenskalns med trähus. Flera timmar är jag där och kommer in i ett sällsamt lyckorus. Tänk om man kunde frysa tiden. Tänk om Rigas trähusområden fick förbli så där vackra utan att förbli fattiga. Kanske är det ett naivt önsketänkande. Tänk om fler små städer i Sverige hade fått behålla sin småskaliga trähusbebyggelse. Vilken attraktion det hade blivit. Hoppas letterna också tänker så. Hoppas, hoppas!

  Jag tar mig till centrum och besöker ett galleria mittemot busstationen. För tio år sedan var jag där och kommer ihåg dess fantastiskt smaklösa utbud av modekläder. Jag vill dit igen för att inspireras av allt fult. Fult är rätt ibland. Det behövs.

  På eftermiddagen har jag stämt träff med Girts och Arnis, som är chef på Historiska Museet. Arnis Radins var utställningsansvarig tillsammans med AnneMarie Dahlberg, Livrustkammaren. Det var ett tag sedan jag träffade Arnis men återseendet är hjärtligt. Jag har bett honom att få titta på deras samling med folkloristiska filtar som jag såg när vi jobbade med utställningen. De är imponerande i sin färgprakt och ser nästan mexikanska ut. Tillverkade i början av 1900-talet får man förmoda att nya kemikalier möjliggjorde de drastiska färgkombinationerna. Jag får fotografera dem, till min stora tillfredställelse. Vet inte vad jag vill med bilderna men filtarna är ett sorts bevis på att Lettland inte är så färglöst trots allt. Färgerna är helt i min smak. 

  Arnis bjuder på några rundor Rigas Balzams på en krog. Både Girts och jag blir lite snurriga. Jag berättar att jag och Heiko skall åka till Kaunas över helgen. Djävulsmuseet kommer på tal och Arnis berättar att Lettland inte har riktigt samma tradition. Deras djävlar är inte gjorda av trä utan keramiska. På museet finns en samling som Arnis lovar visa mig efter helgen. 

 

Fredag 9 mars 2012

Träff med Girts på slottet. Han vill hjälpa mig att komma till några svårtillgängliga grossistaffärer som för floristdekorationsmaterial. Girts skjutsar mig i sin bil.

  Girts tar mig till tre ställen. En modernare floristgrossist, ett byggvaruhus med inredningsavdelning och en rysk grossist som är rejält välsorterad. På sista stället plockar jag korgen full med kräppapper i underbara färgnyanser. En hel vägg är fylld med rullar i flera mellantoner. Det är annat än Panduro det! De tjocka ryska damerna vill ha ett organisationsnummer. Mitt duger såklart inte men Girts erbjuder sitt så att jag kan betala via hans firma. Kvinnorna är först surt misstänksamma men tinar upp avsevärt när jag har avfyrat några charmörleenden. Det funkar faktiskt ibland och stämningen är på topp när vi går därifrån.

  Bussresan till Kaunas är långtråkig. Landskapet och samhällena är väldigt grå. Hotellet ligger två minuter från busstationen. Det är hyfsat. På kvällen går vi till det stora nybyggda shoppingcentrumet Akropolis i närheten. Vi äter utmärkt asiatisk mat.

 

Lördag 10 mars 2012

Frukosten är förfärlig. Det är kallt och nederbörden är snöblandad. Vi tar en buss till centrum. Där är en gigantisk marknad. Och det är ju alltid roligt! Blir med ens påmind om alla fina käppar prydda med torkade gräsax och eterneller. De är typiska i Litauen och jag vill minnas att jag köpte några stycken för tjugo år sedan. Ganska svåra att frakta hem så jag nöjer mig med att fotografera den här gången. Kottblommor verkar vara en annan specialitet, liksom blommor gjorda av bullformar i ett varuhus. Bullblommor kommer att bli finfina i julgranen på Nordiska Museet som jag skall göra i december 2012 tillsammans med Lena Nilsson.

  Äntligen är klockan elva och vi får komma in i värmen på Djävulsmuseet. Det är underbart att vara där igen och ingenting har hänt sedan sist. Det är sig PRECIS sig likt! Jag fotograferar som besatt.

  Djävulsbilderna är totalt okonventionella från vilken tidsepok de än kommer. Bäst gillar jag en sorts rituella masker som har använts i samband med olika religiösa spel och karnevaler. De är magstarka och har en massa inneboende ruskig energi. Det är som om de har eget liv. Fick samma känsla när jag såg den superintressanta voodooutställningen på Etnografiska Museet i Stockholm 2011. Varför går jag igång på sånt här? Jag vet inte riktigt. Kanske är det outsidern i mig som känner sig hemma bland jävlar och häxor. Världen vore dödligt tråkig om allt andades antroposofisk harmoni!  

  Vi går till Mikalojus Konstantinas Ciurlionis nationella konstmuseum tvärs över gatan. Det är nyrenoverat men den äldre byggnaden ej färdig. Samlingen med kristen konst är därför tyvärr stängd. Vi får nöja oss med Ciurlionis bilder. Hans egensinnighet är som ljuv musik.

  Marknaden fortsätter ända bort till gamla staden. Vi passerar en hel del underbart fula saker. En väska med ett barnansikte tar nog priset. Som idé är den obetalbar och jag kommer säkert använda den i något kommande kostymjobb.

  På udden där de två floderna möts står Johannes Paulus II och väntar på oss. Där är ödsligt och kliniskt katolskt. Djävulsmuseet framstår mer och mer som ett stort unikum.  

 

Tisdag 12 mars 2012

Till Arnis på Historiska museet halv två. Djävulsfigurerna av keramik är framplockade och jag tar flera bilder. De har ett helt annat uttryck än de i Kaunas. De är betydligt mer gemytliga. Arnis berättar att de är gjorda i början av 1900-talet. Jag fastnar för deras omedelbarhet.

  Heiko och jag tittar in i en butik som heter ”Riija” på Terbatas iela. Det är en hemslöjdsbutik som säljer bra hantverk och har fin inredning. När letterna satsar på inhemsk design och skärper konturerna blir det riktigt bra. Heiko köper ett grönt ovalt fat och jag en virkad vit tistel.

 

Onsdag 13 mars 2012

Städar, tvättar. Tur på stan. Till restaurang ”Rossini” på Elizabetes iela och sedan fika på Krisjana Valdemara iela och därefter promenad till garnbutiken för några sista inköp och sedan hem. Taxi till båten. Bra hytt och hyfsad buffé trots dyrt pris. Ganska gungigt under natten.

 

Torsdag 14 mars 2012

Hemma i Stockholm. I november bär det av till Lauscha och Erzgebirge i Tyskland. I Lauscha tillverkar man julgransglaskulor och i Erzgebirge miniatyrfigurer i trä. Efter den resan kommer ny rapport.